Så kan Vandra långsamt användas i en mening
- Trött och förvirrad slängde han klocksträngen bort i en vrå av förstugan och gick långsamt nedför trappan.
- Vi har planerat för långsamt och fel helt enkelt, säger Malin Engström, chef för myndighetsutövningen på Norrköpings kommun.
- Det blir långsamt bättre, men vi är långt efter andra länder i just alpint.
- Bilen körde långsamt, stannade.
- Men nu har jag vant mig vid det eftersom hans demens utvecklas ganska långsamt, säger Josefin Skaring.
- Men Erland kastade bågen på skuldran och gick långsamt uppför kullen.
- Några steg gick han långsamt framåt, som hade marken gripit fast om hans fötter.
- När jag var ungefär 20 år märkte jag att mitt hår långsamt började försvinna.
- ( långsamt ).
- Det är botgöringens väg vi ska vandra.
- Poliserna säger att det är viktigt att köra långsamt och inte köra för nära bilen framför när det är halt på vägarna.
- Bitter är deras lott, vilka vandra på jorden.
- Ute över Mälaren seglade långsamt ett rödviolett moln för sig själv, lösryckt från de andra.
- Moderns återhämtning gick långsamt och det var anledningen till att hon dröjde sig kvar så länge i Etiopien.
- Då är det en lycklig och benådad jord vi vandra på.
- Hennes känslor voro sådana : plötsligt uppflammande, sedan långsamt slocknande till en glödande aska, som brände och frätte sår.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
